Det var några år sedan jag jobbade med ramar (sk “frames” på fackspråk), nyligen fick jag dock förfrågan av en person jag känner att bygga upp hans enkla “hemsida” utan kommersiellt intresse inblandat.
Personligen gillar jag inte begreppet “hemsida” i professionella sammanhang eftersom det låter för gammalt och omodärnt, precis som begreppet “webmaster”, en roll som hör hemma för person på FramFab någon gång 1999. Dock kunde man med all rätt klassificera denna sida som en klassisk “hemsida”.
Gårdagens hemsidor är nuförtiden rätt så passe inte bara från teknisk synvinkel. Det är enklare att göra en sida på FaceBook eller MySpace om man vill synas och man är troligen garanterad mer trafik på det sättet.
Så det var med en nostalgisk känsla jag skar ut “Länk” och “Om mig”-knapparna ur Photoshop mallen jag hade fått -nej jag tänkte inte sitta av en Söndag och göra en såpass liten sida XHTML/CSS strict.
Specen, om man nu kan kalla den det, var rätt så lös. Ett önskemål var dock att menyn skulle hålla sig flytande och bara innehållet laddas in. Jag kände direkt igen tekniken från att använda ramar.
Jag anser att jag har rätt så bra koll på många delar av att tillverka, administrera och underhålla en modern webplats så det var något förvånande för mig själv att komma på mig att ha glömt bort hur frames fungerar.
Det är nämligen så att det finns en viss grupp människor som tar det här med web väldigt, väldigt allvarligt. Man skulle kunna likna dem som sopp-nazisten i det klassiska Seinfelt avsnittet med den stränga kocken. Faktiskt kallar jag dem “HTML-nazister”. Det finns båda bra och dåliga exempel på sajter som formats troligen av en HTML-nazist eller av påtryckning från en HTML-nazist.
Ett bra exempel är Wordpress, speciellt administrationsdelen som är ypperligt designad både från utseende och usability-synvinkel.
Ett sämre exempel är Slashdot. Man kan säga att Slashdot var en av de sista stora sajterna som inte hoppade på XHTML/CSS tåget utan troget körde vidare med sin klassiska tabellbaserade design komplett med Times New Roman som font. Det var 1998 väldigt länge på www.slashdot.org. Ironiskt nog är ju Slashdot något av en mycket trovärdig nyhetssida som levererar nyheter och analyser om IT, teknik och annat som intresserar människor som jobbar med data. Att deras sajt på ett sätt inte var det häftigaste av det häftigaste och inte använde den senaste tekniken var något av en skam. Det gick så långt att det släpptes oberoende rapporter där det framgick hur mycket bandbredd som skulle tjänas in av Slashdot om de gick över till CSS baserad layout från tabell-baserad.
Så kom då den stora dagen när Slashdot gick över till CSS och alla jublade (tror jag). Dessvärre känner jag att de fortfarande inte har fått grepp om usabilityn. Förvisso är Slashdot en sajt som inte vänder sig till nybörjare men trots att jag har 15 års erfarenhet av PC så fattar jag fortfarande inte riktigt indexeringen av trådarna på kommentarsidan till artiklarna. Sen är det något med designen, den känns inte professionell eller uttänkt utan den känns bara designad. Man kan säga vad man vill om designers, en designer kan överanalysera en mall på två kolumner där bakgrunden är vit och kolumnerna är separerade av ett svart streck. Gamla Slashdot bara fungerade och den kändes tajtare, man ska inte bara lyssna på HTML-nazisterna utan man måste göra sin grej också.
Nu är egentligen inte Slashdot vad de än gång var längre, Digg kom upp som alternativ och var mycket webb 2.0 och kändes både fräschare och roligare än vad Slashdot var. Slashdot tuffar dock vidare och lär inte gå i graven då de har mycket trogen trafik.
Nu ska inte denna blogpost vara en historielektion i en av de första riktigt stora nyhetsbloggarna (innan ordet blog fanns) utan vi ska återigen fokusera på ramar.
Om man fråga en HTML-nazist om ramar så kan du räkna med att få en lång lista med argument om varför man inte ska använda det. Frågar du mig får du samma svar. Jag hålla med, ramar är passe.
Speciellt i dessa hajpade SEO tider.
Jag kommer ihåg att man brukade säga att det dåliga med ramar var att om någon ville printa en specifik sida placerad i en ram så kunde de inte göra det (och sen långt ner brukade det ofta stå att man inte kunde sätta titel på undersidorna). Att göra SEO utan att kunna lägga in title taggen på relevant sida låter inte roligt.
Näe ramar är ingen höjdare. Trots det poppar det upp förfrågningar om tekniken på forum med jämna mellanrum.
Jag tror inte man behöver kunna gammal teknologi, men det kan vara bra att ha koll på det en gång i tiden så att man kan fräscha upp minnet, för man kan aldrig veta när man får en förfrågan om en sak där denna omoderna teknik nyttjas och man vet att det skulle ta längre tid att göra det på modernare teknik för att gå i linje med kunds (i mitt fall kamrats) önskemål.
Snyggt, men det stavas “modernt”.
Tack, ser du några fler stavfel får du gärna meddela detta.